Ljumskbråck hos barn skiljer sig från ljumskbråck hos vuxna så tillvida att det inte finns en bakomliggande försvagning i bukväggen. Hos barn handlar det om en öppen förbindelse mellan bukhålan och ljumsken som kan sträcka sig ner i pungen hos pojkar och yttre blygdläppen hos flickor. Det återfinns hos ca 3 - 5% av alla barn och är 10 gånger vanligare hos pojkar.

Ett ljumskbråck visar sig vanligtvis som en knöl i ljumsken som kommer då barnet ökar trycket i buken (skriker, gråter eller krystar). Detta beror på att det ökade buktrycket pressar ner tarm i bråcket. Hos 15% finns det ett bråck på bägge sidorna. Ljumskbråck försvinner inte spontant utan behöver opereras.

Risken med ett ljumskbråck är att tarm kan pressas ner och fastna i bråcket (sk inklämning). Om detta händer finns en risk för skada på tarm eller testikel. Hos de flesta, även små barn, kan bråcket repareras med en titthålsoperation. Ibland kan dock en öppen operation vara att föredra.

Testiklarna bildas under fosterlivet inuti bukhålan. Därifrån vandrar de ner till pungen genom ljumskkanalen, oftast under sista tredjedelen av fostertiden. Hos 3 - 5% av alla nyfödda pojkar har dock en eller båda testiklarna inte rört sig ner på normalt sätt utan ligger kvar inuti buken eller ljumsken. Vid sex månaders ålder är siffran 1%. Efter detta är andelen testiklar som vandrar ner spontant ytterst liten.

En testikel som inte vandrat ner normalt har en ökad risk att utveckla testikelcancer och kan få en försämrad spermieproduktion. Det har visat sig vara viktigt att operera ner testikeln på rätt plats så snart som möjligt då den utvecklas bättre i pungen. Man rekommenderar att göra operationen för detta mellan 10 - 18 månaders ålder. Detta görs med så kallad orkidopexi.

Om testikeln ligger kvar inuti bukhålan krävs ofta två titthålsoperationer för att få ned den på rätt plats medan det räcker med en enda öppen operation för de testiklar som återfinns i ljumsken.